Min mamma kan jag prata med om allt verkligen, även om jag inte gör det. Hon litar på mig, jag litar på henne. Hon har mitt stöd, jag har hennes. Vi har våra små stunder då vi snackar om lite mer allvarliga och privata saker och ibland snackar vi bara om allt och inget. Men vi har även våra stunder då vi inte alls snackar lika mycket. Ibland tycker jag att hon är jättejobbig och irriterande och allt, men det är väl lite det föräldrar ska vara :p Men det viktigaste av allt är att hon alltid finns där för mig och det är jag jätteglad för!<3

Min pappa kan jag också prata med, om nästan allt. Även om vi inte pratar lika mycket om saker. Men när vi väl pratar flyter det på. Jag och min pappa brukar mest låtsas bråka och reta varann och skämta mycket. Alla hans skämt är typiska "pappa skämt". Hans humor är så tråkigt, men jag älskar den ändå! Ibland tycker jag även att han kan vara riktigt jobbig och irriterande. Men han finns också alltid där för mig och vi har en speciell relation till varandra, som jag är väldigt glad över att vi har :)<3

Mer får ni inte veta, hehe ;) ...